Påsken, del 1

Posted on Apr 8, 2015

Påskens projekt var att bege till Värmland för att fota stjärnor. Några stjärnor blev det men fullmånen ställde till det då den gav så mycket ströljus som gjorde stjärnorna mindre klara och tydliga. Trotts att stugan ligger mitt i skogen, en mil från närmsta stad blev det långt ifrån mörk på nätterna. Vad har vi lärt oss den tur, två saker egentligen; först ska man kolla i kalendern innan man planerar att fota stjärnor. Nätter med ny måne är bättre. Andra lärdomen är att en slutartid på 30 sekunder är för lång. Stjärnorna hinner flytta på sig så de blir små korta streck istället för punkter. 10 sekunder är nog max för att få fina prickar.

Men det blev lite annat fotat också så del ett handlar om andra helt andra saker än stjärnor.

 

Första två bilderna handlar om tre sker, linjer, struktur och färgton. Bilderna föreställer en råk, en spricka i isen som i det här fallet går över hela sjön. Råken bildas när isen växer och rör på sig. Till slut blir det för trångt och den knäcks.  När man jobbar med linjer i bilden vill man att linjen leder ögat in i bilden. Men det behöver inte leda till något utan själva linjen kan vara motivet.

En gammal vår is som denna får en väldigt rå yta som blir väldigt mörk på bild. Helt oemotståndlig för mig. Strukturen och färgtonen förmedlar en kall och hård känsla som gör det lätt att föreställa sig hur det var på platsen. Det är väl lite av en grundregel för de flesta naturfotografer att försöka förmedla upplevelsen att vara på platsen utan att lägga till eller ta bort något.

stugan_påsk_stjärnor-065

 

stugan_påsk_stjärnor-077

 

 

Speglingar är något som nybörjaren brukar leka med. Jag tycker det kan bli kul om det först inte är uppenbart vad det är eller hur bilden är tagen. De här två bilderna är väl rätt uppenbara, så jag kanske skall försöka jobba mer med speglingar någon gång.

 

stugan_påsk_stjärnor-063

 

 

stugan_påsk_stjärnor-023

 

 

Skogen är väldigt svår att fotografera för det blir rörigt och oroligt i bilderna. Att vara i skogen kan vara lugnt och harmoniskt men bilderna från turen blir oftast  fulla av kaos med grenar, kottar, träd, älgar, och diverse bråte, huller om buller. Jag aldrig lyckats fota en lugn skogsbild tror jag. Men här är ett försök att hitta symmetri och enkelhet i kaoset. Grenarna har i princip bara en färg och de står framför en solid blå bakgrund. Grenarna strävar åt samma håll, uppåt. Kaos men ändå viss ordning.

stugan_påsk_stjärnor-078

 

 

Stugan ligger vid en skogssjö som har ett tacksamt kvällsljus. Det bildas alltid en small strimma av ljus någon minut innan solen går ned. Samma fenomen som i Chamonix faktiskt. Den kalla blå isen i kontrast till belysta vasstrån gjorde sig bra på bild tycker jag.

 

stugan_påsk_stjärnor-026

 

 

stugan_påsk_stjärnor-009

 

 

Till sist en hjärtskärande historia om en kärlekskrank knipa.  Fågeln på bilden alltså. Varje år har det bott ett knip-par i en asp vid strandkanten. När isen sprack upp i helgen så landade paret på nytt i viken får att kolla in så allt står rätt till. I år var trädet borta, men far har förberett med en fin holk istället. De hittade inte till holken men viken verkade duga även i år så de plaska omkring i viken och gjorde det som knipor brukar göra. Detta är en ganska skygg art så när jag plockade fram grillen så tyckte de  det var säkrast att dra. Tyvärr blev det missförstånd då hannen landade snabbt i viken igen, medan honan drog söder ut.  Tjejen drog och han blev kvar själv och helt ensam och övergiven. Han skrek lock rop och plaskade med fötterna hela kvällen för så hon skulle hitta tillbaka till viken, men hon hörde inte. Hon var för långt bort. Kinga tyckte det var så sorgligt. Hon kunde inte titta på den stackars fågeln som blev lämnad.

stugan_påsk_stjärnor-227

 

 

stugan_påsk_stjärnor-229

Lyckligtvis så såg vi att paret återförenats tidigt nästa morgon.